That’s the life

Ibland kan man undra hur allt kunde hända. Många tankar snurrar runt i huvudet och man känner sig förvirrad. Det är verkligen en stor omställning och det är svårt att försöka se framåt. Saknaden är enorm, går inte ens att beskriva med ord.

Idag red jag Robban, har endast suttit på han en kort stund förut. Robban skötte sig jätte bra och var så snäll. Tack Sandra för att jag fick låna Robban! :)  Betyder väldigt mycket för mig.  Jag kände mig så glad efter ridturen. Och en sak är säker på hästryggen känner man sig trygg. Det fick mig att sakna hästlivet ännu mer.

Jag hade inte varit i stallet sen jag och Nina tömde och rensade alla Gobinetts grejer i lördags. Det kändes overhört tomt när man kom in i stallet.

Mina nya mål för vikten är uppsatta och jag är en bra bit på vägen. Det går väldigt bra nu och jag tar en dag i taget. Jag måste göra det i min takt och då får det ta den tid det tar. Allt känns så bra, och jag har till och med lagat mat till mig själv. Vilket är väldigt ovanligt för mig. Men nu är det slut med att hoppa över måltider. Jag kommer att lyckas med det här, det är jag helt säker på.

 Nu är semestern väldigt nära. Jag har endast 3 arbetsdagar kvar. Känns overkligt att jag ska ha semester i år. Jag som funderade där ett tag på att korta ner semestern. Nu känns det som att den är väl behövlig för min del och jag är glad att jag inte kortade ner den. Det ska bli underbart att få vara ledig och kunna ta det lugnt och bara njuta.

Tanken slog mig igår att det här är första sommaren utan Gobinett sen jag var 10 år, det är känns helt sjukt och ofattbart.

Även fast det det var rätt det vi gjorde för henne så saknar jag henne så mycket och vill att hon ska komma tillbaks. Försöker blicka framåt, men allt känns hopplöst och jag vet inte vart jag ska ta vägen/ vad jag ska göra? Jag är tom, ingenting finns kvar. Ingenting kommer bli som förr..

Tårarna rinner ner för kinderna och jag vet inte hur jag ska klara av det här. Allt känns jobbigt, och sen veta att jag har fått 5 veckor semester, men vad ska jag med det till? Även fast det känns skönt att vara ledig så vet jag inte vad jag ska göra.

Jag vet ingenting längre..

Stallet är så fruktansvärt tomt.

Jag känner mig tom, som ett stort svart hål innuti mig. Känns som att jag inte finns längre.

Mitt liv är tomt.

Jag älskar dig och jag saknar dig så mycket.

Känns som att mitt liv försvann nu när du är borta. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, alla planer är borta innför sommaren, nu finns det bara minnen kvar. Mycket fina minnen med älskade Gobinett.

Jag älskar dig Gobinett.                          

Jag saknar dig jätte mycket.

Gobinett

1984-2008.

Vila i frid älskade Gobbi.

Jag får inte fram några ord längre. Jag känner mig tom.

<3

Kan någon väcka mig och berätta att det här är en hemsk mardröm?! Jag känner mig så tom och förvirrad och jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag är vilse.. Jag känner mig så orkeslös. Hur ska jag orka det här? Tårarna rinner ner för kinderna hela tiden, känner mig så fruktansvärt ledsen. 

Jag mår inte bra..          

Jag och älskade Gobinett. Jag älskar dig Gobbi.

Finns inte ord som går att beskriva hur jag mår nu. Känner mig så tom och allt bara snurrar omkring i skallen.

Älskade Gobinett, vi älskar dig så fruktansvärt mycket.